Här rullar allt på. Är bara sjukt trött. Tvätt överallt, disk överallt, damm överallt, kalas hit och dit, folk som vill komma hit, barn som är sjuka, barn som är friska, en trött man och mitt i allt detta har vi övertrötta och överkörda jag som känner av det där lilla extra som var innan. Mamma läs en saga, mamma lek med mig, mamma jag vill följa med, mamma torka mig, mamma jag behöver kissa igen, mamma, mamma, mamma. Ja jag vet att jag inte borde gnälla och jag älskar mina barn mer än ord kan beskriva men vad hade en helt tyst dag där mamma kanske kunde få ligga kvar i sängen gjort för skada? Där mamma hade kunnat få bara vara. E är nu 7 månader och både jag och T känner av sömnbristen. Han är extra gnällig och har många och långa vakna ledsna perioder på nätterna. Jag ser hur det knäcker oss som individer men vi har varandra att stötta oss mot. Så med detta gnälliga gapiga inlägg vill jag bara säga en sak!

Hatten av till alla er ensamstående föräldrar. Ni är bäst!