Nu har jag gråtit så mycket att det gör ont att blinka. En nära vän till familjen begravdes idag och det var nog första gången jag riktigt förstod att hon verkligen är borta. Tårarna bara rinner. Avskyr denna dag.

Vissa människor förstår inte vår familjs prioriteringar. Det är helt okej för jag förstår inte alltid alla andras men ifråga sätter jag dom? Nej det skulle jag aldrig göra. Det är liksom ingen idé för en del prioriterar så knasigt i mitt tycke att jag aldrig kommer kunna förstå hur de tänkt där. Så istället för att ifråga sätta dessa människors val är jag bara tyst. Det är ju som sagt deras val. Varför är det då så svårt för andra att göra det samma? Varför ska folk fråga varför man prioriterar som man gör? Varför ska folk ha åsikter om hur vi prioriterar? Är man inte en del av vår familj har man ingen rättighet till en åsikt gällande våra prioriteringar. Vi gör det som fungerar bäst för oss och våra barn. Speciellt våra barn! Nog sagt om det.

Idag blir det att bära ner lite möbler från mamma lägenhet. Hon har sålt den så vi håller på att tömma. Blä vad grejer man samlar på sig genom året alltså. Men idag ska det inte gås igenom något utan bara slängas det som vi redan gått igenom. Haha ja får se det som ett träningspass. Heja heja

Ja det är mycket nu. Jobb på två olika ställen, två barn som båda två utvecklar sin självständighet (alltså ett finare sätt att säga att de är trots i vårt hus), fri övertid på Ts jobb så han jobbat ihjäl sig känns det som men det behövs innan hans ka vara pappaledig, förberedelser inför skolstart igen den 1 september. Går igenom kurslitteratur samt läsa ikapp mig så jag inte tappat allt, röja ur mammas lägenhet då hon sålt den (gud vad sikt jag sparat på mig genom de 23 år jag levt) och nämnde jag att jag själv är förkyld. Gud vad jag gnäller. Fick plockat fram en grön träsoffa min morfar gjorde till mamma. Blev lite känslosam att se båda pojkarna sitta på den. En bit av morfar. Gud vad jag saknar dom. Det hjälper väl inte att en vän till vår familj gått bort så den 24e är det begravning.

I söndags var det extra träning med dansen. Vi skulle få besök av en känd dansare. Till vår stora förvåning kom Tobias som är dansare hos Let's dance. Vi blev fruktansvärt paffa och extremt ömma. Kunde knappt gå dagen efter. Härligt med andra ord.

Nej nu får jag sätta fast här ska det dammsugas av, starta en tvättmaskin samt diskmaskin innan jag ska iväg och jobba.

Ja full rulle är väl kanske en underdrift. Dubbla jobb, två förkylda barn samt två övertrötta föräldrar. Ja så ser vår vardag ut just nu. Känns som om jag aldrig är hemma och bara tar det lugnt. Men i veckan ska jag försöka vila. Har tagit mig mod till att säga nej till jobb så blir bara 3 dagar med jobb nästa vecka. På lördag ska jag iväg till en klasskompis för lite vinmys och badtunna. Som jag behöver det just nu! Längtar!!!!

Fråga mig inte hur jag mår om du inte är intresserad av svaret. Jag har slutat säga jo tack det är bra när det inte är det. Jag är trött, allergisk mot all den här jävliga pollenskiten, ont i mer eller mindre hela kroppen och nämnde jag att jag ser ut som sju svåra år för att slänga på sig smink tar bara tid och färga håret vad är det? Ååå klippa sig säger du! Det har jag inte gjort på snart 1 år. Hur fan hinner folk?
Avskyr när människor frågar hur mår du och när jag svarar hur man egentligen mår så säger dom jaha. Vadå jaha. Stöttning och pepprig det är tydligen bara någonting man ger! Fuck you liksom!!! Nej nu skiter jag i allt vad tvätt och städ heter. Det får se ut som det gör. Jag går och lägger mig!

Ja snart är denna helgen över. Missförstå mig inte jag älskar mitt jobb men 6 dagar i rad med långa pass och delade turer ska det bli skönt med en morgon man får sova ut. Idag är det jobb 12.30-21 Sen ska jag rätt hem och sova för ögonen går i kors på mig. Det är tur man är tjej och att någon kom på det där med smink. Haha men först en sväng med barnen som för övrigt retar gallfebern på mig idag men så är det att ha barn. Haha

Jaha då var det dags igen. Hej älskade pollen säsong. Varför måste du slå till värre och värre för varje år? Har fått dubbla alla mina doser och antihistaminet i kombination med kortisonet gör att jag sväller som en ballong, blir lätt irriterad samt trött som ett as. Och hungrig. Nämnde jag hungrig! Hur lätt är det att försöka hålla kosten på den nivå man lagt den när man nu för tiden är konstant hungrig. Inte på mat utan ååå en bulle, eller glass hade varit gott. Fan också!!

Ja här rullar vardagen på. E har totalt slåtter bakut och vaknar varannan timme på nätterna och vaknar för dagen mellan fem och halv sju på morgonen beroende på vilken tid han äntligen kom till ro. Så förstå om ögonen går i kors på mig. L travar på som vanligt. Trots, trots och trots. Underbar ålder den gärningen har. 4år är sådär ljuvligt. Hör ni ironin? Allt detta i kombination med mycket jobb har resulterat i att träningen har tagit stryk här hemma. Gör 30 dagars utmaningen men är väl det man hinner och orkar med tyvärr. Men skam den som ger sig. Börjar smått få rutin på dessa tokigheter också. Ska bara övervinna mitt förbannade sockerberoende. Det är inte det lättare vill jag lova. Är värre att dra med på sockret än vad det var att sluta röka. Men som sagt skam den som ger sig. Nu ska jag klippa T och sen krypa ner i sängen. Håll tummarna för att E sover någorlunda inatt.