Ja idag är det exakt en vecka kvar till bf. Vågen står på +0, 6kg sedan sist vilket innebär att jag på 6 veckor gått upp 0, 6kg men totalt på 39 veckor är det 11, 6 kg. Tack :) är en av de svalaste dagarna på länge och måste erkänna att det är riktigt skönt. Dock är fötterna super svullna men är kanske inte så konstigt. Har gått och stått i skolan så gott som hela dagen. Åkte hemifrån kl 7.30 och nu kl 18.00 har man kommit hem och det är första gången på denna dag som jag kan få lägga upp fötterna.
Hoppas att bebis vill kika ut men är bara att vänta. H*n kommer när h*n kommer även om jag vill att h*n ska komma nu. Haha

Allt gick bra hon läkaren och det togs ett beslut om att L ska operara bort hälften av halsmandlarna samt två körtlar typ polyper meb ändå inte bakom näsan. Känns skönt men ändå jobbigt. Min grabb ska bli sövd och det får mig att få en stor klump i magen.

Sen kan jag tillägga att jag fortfarande är gravid. Och det är fortfarande varmt. Och jag år fortfarande trött. T är i affären och köper vattenmelon åt mig. Mmmm så gott. Sen blir det mys och välbehövlig sömn!

Jaha så var helgen över. Måndag igen och idag blir det att läsa på lite om smärta inför morgondagens seminarium men det viktigaste idag är att L ska tillbaks till öron näsa hals.

Hoppas att han gapar idag så läkaren får se halsmandlarna. Allt annat är ju klart. Hoppas bara att denna läkaren som vi möter idag har samma inställning till operation som den förste hade. Skiten måste bort så L kan få sova ordentligt igen, så L kan få tillbaks sin matlust, så jag och T kan slappna av på nätterna och inte springa in och kolla till honom pga hans andningsuppehåll. Vill bara att L ska ha det bra. Slippa ha ont.

Själv är man som en levande zombie idag. Sovit skit inatt. Haft en del värkar men fortfarande inget som tilltar. Hur länge ska man orka?
8 dagar kvar!

Gjorde ett desperat försök med att tala om för kalaskulan att det faktiskt är mors dag idag och att h*n skulle komma ut nu. Fick en spark på urinblåsan till svar så det va nog kalaskulans sätt att säga fuck you!

Ja denna dag har varit och är helt underbar. Fått fira den precis som ja ville. I lugn och ro med min familj. Även fått perfekta grejer. Jamie Olivers 15min kokbok, en Jamie Oliver stekpanna, presentkort på Cubus, pengar, halsband och ring i samma set, en badenbaden stol, fel långa blodröda rosor samt att mamma bjöd mig på ceasar sallad. Helt perfekt plus att det kom en åskskur så nu kanske man kan andas ett tag till :). Det finns bara en sak som kan göra denna dag bättre. Att värkarna kommer igång. Haha vem vet? H*n har 4,5 timmar på sig. Haha

Ja eftersom bebis inte velat titta ut ännu så kniper ja imorgon. Ialla fall tills efter 11.30 Har nämligen tentan i läkemedelsberäkning imorgon och den vill ja inte missa. Men får bebis för sig att kika ut så har jag inte speciellt mycket val ;) haha gubben står ute vid grillen och grillar korv. Kändes lätt att göra så idag. Med 30 grader varmt ute så är ingen speciellt sugen på att varken laga mer mat eller äta mer mat. Sen blir denät en promenad och mys. Vem vet? Kanske är sista kvällen vi bara är tre ;)

12 dagar kvar. Ja så "lång" tid är det kvar. Ja jah skrev långa för varje dag för mig känns som en månad. Tider går så fruktansvärt långsamt. Kroppen är helt slut och huvudet börjar bli extremt trött. Får knappt sova på nätterna och på dagarna känner jag mig så rastlös. Sitter och läser in skolarbeten så jag har det färskt i minnet inför tentan sen men kan knappt koncentrera mig för allt jag kan tänka på är att jag vill föda. Men ska inte klaga. Bebis mår ju bra och kommer när h*n kommer och då lovar jag att jag är redo:)

T och jag satt igår kväll och tittade på en dokumentär om händelsen på Utöja 2011. Ungefär halvvägs igenom efter att ha hört specialister och överlevnades berättelser slog det mig. Att massmorden på Utöja är som filmen Hunger games fast på riktigt. Kämpa för sin överlevnad, döda eller dödas. En kamp om sitt liv.

Man fick sig ett riktigt uppvaknande när man såg och hörde berättelserna. Jag gnäller över att det är jobbigt att vara höggravid, att jag är trött eller för att L är på gräsligt humör. Jag gnäller över småsaker egentligen. Saker som jag borde vara glad över att jag får uppleva. Tänk alla de som förlorade sina vänner, sina familjemedlemmar..... och sedan slog det mig. Vad hade jag gjort om det var mina vänner, mina föräldrar.... Mina barn? Ångesten över tanken på att förlora min familj är för stor för att ens tänka på.

En sak är säker i alla fall. Oavsett om jag gnäller över saker så är jag fruktansvärt glad att jag har fått möjligheten att göra det. Att få uppleva alla dessa saker som jag gör. Igår kväll kände jag mig väldigt otacksam. Idag efter dokumentären kan jag lova att jag är tacksam för varje stund vi får här i livet.